Det finns en tjej på mitt jobb som heter Anna. Vi är inte speciellt lika förutom hårfärgen kanske. De hindrar dock inte kollegor från att ständigt blanda ihop våra namn. Eller ja, mig kallar de 50%av gångerna för Anna men hon får nog heta som hon gör i 90% av fallen. Det spelar ingen roll om det är en gammal kollega eller en nytillkommen… problemet kvarstår, jag heter Anna. Jag har jobbat på samma kontor i 6,5 år så man tror ju att de som har varit med ett tag borde få lite koll i alla fall. Jag har inte reflekterat över detta speciellt mycket förut… vi kanske är mer lika än vad jag tycker, men igår efter en incident på min kurs så fick jag mig en tankeställare… är det så att jag ser ut som en Anna?!
Det finns nämligen ingen Anna på min kurs… det finns ingen där som läraren kan blanda ihop mig med, men ändå…. ÄNDÅ kallar hon mig för Anna.
Min lärare – Anna, vad fint du gör...
jag ignorerar henne, fullt medveten om att det är mig hon pratar med
Min lärare – Anna… vill du ha mer lera…
Jag reflekterar över om jag ska fortsätta att nonchalera henne men byter istället taktik…
Jag säger – Är det mig du menar?
Nu borde hon ju ändå förstå att hon har sagt fel namn…
Min lärare – Ja, vad fint du gör! vill du ha mer lera?
Jag skriker inombords… LENA!!!!
Jag säger – öhh, tack… nej ingen mer lera just nu
Sen satt jag där och hatade tyst i några minuter...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Namnet finns iallafall i släkten, Min farmor hette det. :) Men, nää, du är allt en Lena
Skicka en kommentar