tisdag 12 maj 2009

Att vara eller inte vara

Härom dagen var det en mycket religiös person som frågade mig om jag trodde på gud.

Tron på gud är ju egentligen en 2000 år gammal förföljelsemani …någon ser allt du gör. Är det inte att vara lite väl självgod att tro att man är så oerhört intressant att någon skulle vilja bevaka en HELA TIDEN… personen jag träffade tex. Booooring. Skulle jag bli satt att övervaka denna människas varje steg så skulle jag antagligen ta livet av mig efter en vecka.

Mitt svar på frågan blev Följaktligen… Nej, gud är död, och det är ditt fel!

3 kommentarer:

Queen of plump`s sa...

:D

esson sa...

Hahaha... Stackars gud. :)

Fast som den närmast obstinata påpekare jag är så skulle jag bara vilja inflika att religiositet är fantastiskt mycket äldre än 2000 år - även om kristendomen inte är det. Det lustigaste med religiositet är för övrigt att ju djupare "övertygelse" man har, desto dygdigare är man. I alla andra delar av vår existens är vi bara mer oresonliga och mer vansinniga ju djupare vår tro blir. Ett bra exempel är det Flygande SpaghettiMonstret (FSM). Alla som påstår sig tro på FSM anses vara tokar, men om man tror på gud så är man bara dygdig och djupsinnig. Ändå finns lika lite som talar för gud som det gör för... Enhörningar, tomtar, troll, spöken, goblins, orcher, trollkarlar, häxor, stålmannen, hulken... och det flygande spaghettimonstret. Varför ska jag tvingas respektera en typ av tro men klassa andra som mentala rubbningar eller psykisk sjukdom?

tjej sa...

precis! förföljelsemani, jag säger bara det. Men hur sprider vi vårt budskap? :)