Linser

När jag gick i småskolan så fick jag glasögon. Jag skulle ha dem när jag läste och när jag tittade på svarta-tavlan (och på den tiden var den svart). Självklart använde jag dem inte, hur coolt är det med glasögon liksom.
När jag gick på gymnasiet så fick jag ett par nya coola glasögon, dyra var dom, rätt märke, rätt stil… och nej, jag använde inte dem heller. Nu har dock synen försämrats till den grad att glasögon är nästintill oundvikligt. Jag är därmed tvingad att ha dem… eller ja, man kan ju inte ha glasögon på krogen, herregud, då måste jag ju vara snygg och helt ärligt, hur sexigt är det med brillor…
Jag har ju funderat över linser, eftersom det är så bökigt med glasögon… de är i vägen och helt plötsligt så står man där med imma över hela synfältet och känner sig som den där vindögda tjejen i parallellklassen som alltid var lite fel… (förutom att man inte ser någonting).
Att peta sig i ögonen går dock emot varenda instinkt som jag har i kroppen och dessutom är jag övertygad om att de kommer att kännas. Jag menar, om jag känner ett litet litet hårstrå i ögat så lär jag ju känna om jag petar in en sån där. Frågan är alltså, ska jag frångå min instinkt, min kvinnliga intuition om att linser är onaturliga och i högsta grad bör undvikas, eller ska jag istället lyssna på min fåfänga och min strävan efter bekvämlighet…