Jobbkänslan

Jag kommer ihåg när jag var liten och skulle börja skolan efter att ha haft sommarlov. Den sista veckan längtade jag jättemycket och såg verkligen fram mot att börja igen. Jag såg fram mot hösten och vintern och började nästan längta till snö och jul… Jag köpte nya skolgrejer, tänkte ut vad jag skulle ha på mig och natten innan hade jag svårt att sova för att jag var så uppspelt…
Jag kan säga att det inte är riktigt samma sak nu när man skall gå tillbaka till jobbet efter semestern…
Tankarna går mer så här “ÅH!! Måste jag tänka på vad jag ska ha på mig… JOBBIGT… nej! då måste jag ju tvätta, varför har jag inte tvättat under semestern… Jag tänker ju inte avsluta min semester med att tvätta heller, någon måtta får det va! Ok, vad kan jag komma undan med…”

Kvällen innan har man dock, precis som när man var liten, svårt att sova. Den här gången är det dock inte pga hoppfull förväntan utan mer av ångest och ilska över att tidstjuven har varit framme och snott hela sommaren. Glädjen inför hösten är som bortsopad och istället är huvudet fullt av tankar som “jaha ja, det var ju trevligt att det var sommar… I TYP TVÅ SEKUNDER… höst… kallt, mörkt och jävligt… nu blir de bara mörkare! Jag kan lika gärna låsa in mig i en liten låda för nu har jag fått se all sol jag kommer att få se för resten av året… tack för de!

Vart försvann glädjen undrar jag… eller skulle jag bli sådär glad igen om jag bara fick 10 veckors semester som man hade som liten?